Den norske syke

Denne kommentaren er skrevet av Kjetil Wiedswang, kommentator i Dagens Næringsliv. Denne stod på trykk i mai 2008, men er en interessant analyse av det norske samfunn.

En nasjonal-muskulær-psykologisk lidelse: Nordmenn gjør sine dumheter med luthersk diskresjon.Norske leger bruker n uke på det finske leger gjør på en dag, forteller arbeidsgiverorganisasjonen Spekter. Og så da? gjespet Norge på onsdag da det sto i DN. Selv ikke Siv Jensen var sjokkert.

Vi har jo hørt det før, gang på gang:

– Norge ligger på tredjeplass i verden i bruk av helsepenger. Vi har forholdsvis flere leger og langt flere sykepleiere enn i land vi sammenligner oss med. Men vi har ikke verdens beste helsetjeneste, ikke på langt nær.

– Norge har 330.000 uføretrygdede. Vi er europamestre i å sykmelde oss Ð uten å være teknisk sett sykere enn andre folk.

– Vi ligger i verdenstoppen i å bruke penger per skoleelev. Vi har 40Ð50 prosent flere lærere per elev enn gjennomsnittet i OECD. Men vi har relativt flere drop-outs i videregående skole enn USA. Nesten hver fjerde 15-åring ligger under kritisk grense for lesing.

Det finnes to standardforklaringer på hvorfor det offentlige norske systemet gir lite smell for pengene:

1. At Norge har veldig mye geografi. Dyr møkk blir spredd svært tynt.

2. At nordmenn er spesielt inkluderende og omsorgsfulle. Vi har funksjonshemmede i skolen, og mange kvinner og skrøpelige i lønnet arbeid. Slikt koster.

Problemet er at dette er symptombeskrivelser. I Norge er det tabu å rasjonalisere kommunestruktur og legge ned småsykehus. I våre naboland er slikt en dagligdags dyd av nødvendighet. Den finnes nemlig en underliggende forklaring. Vi er som folk og nasjon angrepet av en mutert utgave av The Dutch Disease.

Hollandske lidelser Det hollandske syke er den politisk-økonomiske tilstanden som inntraff etter at den nederlandske regjeringen i 1963 inngikk en historisk avtale med Esso og Shell om å bygge ut landets naturgass. Deretter begynte politikerne å svi av de forventede inntektene i høyt tempo, mens de glemte resten av næringslivet. Det endte i krise og tårer ved energiprisfallet halvannet tiår senere.

Underveis hadde økonomer og samfunnsvitere laget teori av den hollandske tilstanden: Det er slikt som skjer når et land får altfor mye å rutte med fra en enkelt kilde. Ureksemplet er forfallet i Spania på 1500-tallet, da gullet flommet inn fra Amerika.

I teorilitteraturen om fenomenet blir Norge nevnt to ganger: Først fordi vi fikk et mildt anfall på 1970-tallet med Per Kleppes motkonjunkturpolitikk, deretter fordi vi på 1990-tallet hadde lært. Oljefondet og handlingsregelen er det internasjonale paradeeksempelet på hvordan man skal unngå hollandsk syke.

Men i 2008 holder ikke dette. Etter årtusenskiftet har vi nordmenn utviklet en mutert utgave av den hollandske syke, en samfunns-muskulær-psykologisk lidelse, beslektet med de vanskelig diagnostiserbare sykdommene som gjør spesielt mange nordmenn uføre.

Altså en særskilt norsk syke.

De fleste nordmenn er lutheranere og en slags sosialdemokrater. Vi holder masken, selv om vi som nasjon har vunnet i Lotto. Vi går på jobben også dagen etter at de har ringt fra Hamar. Men inni er vi annerledes.

Norske politikere gjør ikke de virkelig store, spektakulære samfunnsøkonomiske tabbene. Men de og vi gjør mye dumt i det stille.

Den store sammenhengen – Få er nakne og trenger å lære å spinne, sier professor Peder Haug ved Høgskulen i Volda om sammenheng mellom økonomiske konjunkturer og norske skoleprestasjoner.

– Vi har flest uføretrygdede i verden, svært korte arbeidsdager, høy levealder og blir av FN kåret til verdens beste land å bo i. Dette henger ikke sammen, sier professor Øystein Thøgersen ved Norges Handelshøyskole.

Men det henger sammen.

Den norske syke er en nasjonalt adferdsstyrende følelsescluster skapt av stor rikdom, dårlig samvittighet, rettferdighetssans, misunnelse og et historisk betinget nasjonalt mindreverdighetskompleks.

Åpenbare symptomer er altså at vi sykmelder og uføretrygder oss mer enn andre folk. Symptomer er også våre samstemte krav om at akkurat min yrkesgruppe fortjener et skikkelig lønnsløft, eller at det er en skam at akkurat min gruppe av verdige trengende ikke får mer offentlig støtte her i verdens rikeste land. Symptomer er elever som ikke gidder pugge og studenter som ikke vil søke lærdom utenlands. Og selvsagt er det symptomer at hver fjerde av oss vil stemme på petropopulistene i Frp, mens seks av ti mener Europa kan drive på for seg selv.

Når vi stadig er oppegående, skyldes det delvis at vårt nordiske flexicurity-system, tross alt, er sterkt politisk febernedsettende Ð og at en oljepris på 135 dollar fatet har ødelagt alle nøysomme prognoser.

Men alt har en ende.

De fleste sykdommer kureres best hvis behandlingen kommer tidlig. Men legger vi oss inn til kur? Angstsparer vi med Svein Gjedrem?

Åneida. Vi tar en tur på golfbanen. Der er jo legen allerede og avspaserer.

2 kommentarer

Filed under Arbeidsliv

2 responses to “Den norske syke

  1. Hej igen,

    Den här gången håller jag med dig till 100%. Bland annat därför att det tillstånd som den Norska nationen befinner sig i är något jag redan har upplevt en gång tidigare. Det vill säga, en släng av «Holländska sjukan».

    Det var nämligen så att i Sverige vann man också på Lotto år 1945. Man hade en helt intakt industri när hela Europa behövde byggas upp efter kriget. Och när USA finansierade hela rasket med Marshallhjälpen. Det var bara att «tuta och köra».

    Vilket ledde till otroligt goda tider för allt och alla. Vilket också avspeglade sig i lönekuverten och i politiken. Vi hade råd med absolut ALLT. Eftersom vi var ledande på absolut alla områden.

    Men olyckligtvis kom omvärlden i kapp oss. Man kunde sälja lika bra fartyg, lika bra bilar, lika bra pappersrullar, lika bra kullager. Och så vidare. Men till lägre pris. Samtidigt som vi själva trodde vi kunde tillåta oss vad som helst. Vi var ju bäst.

    Runt 1990 var det slut. Statens pengar var slut. Man kunde inte höja skatterna mer därför att folk hade inte råd att betala mer. Där och då skedde en total förändring av hela Sverige. Först var det moderat regering under Carl Bildt som genomförde en synnerligen besk medicin (med fullt stöd av sosarna). Vilket naturligtvis gjorde att de förlorade nästa val. Men sosseregeringen under Göran Persson fortsatte med exakt samma politik, med stöd av moderaterna.

    Resultatet blev ett helt nytt Sverige bara på ett par år. Man avreglerade det mesta, privatiserade massor samt släppte på mängder av regleringar. Och inte minst – sänkte skatterna till en bra bit under Norsk nivå. Samt gick med i EU. Med resultat att Sverige i dag är ett mycket bättre och mer tolerant samhälle att bo i än det var för 30 år sedan. Och den som historieböckerna kommer att kreditera för detta är Göran Persson.

    I dag ser jag avsevärda likheter mellan dagens Norge och Sverige i början av 1980-talet. Och jag tror att det går samma väg i Norge. Förr eller senare blir man tvungna till att anse det som viktigare att fundera på vad pengarna används till hellre än på hur mycket pengar som man använder. En hög budget innebär inte nödvändigtvis ett bättre resultat.

  2. Hyggelig at du er enig med kommentaren!

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter picture

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+ photo

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s